Fortsättning på The One Less Lonely Girl. Har du inte läst den hittar du den här!
Läs första delen innan, annars kan det bli svårt att hänga med ♥

                                      Bilder från We♥it


Justin's perspektiv
Jag såg ut i arenan. Den ekade tomt. Jag var trött, hungrig och förvirrad, förvirrad över den mystiska One Less Lonely tjejen. "Aye, Justin! McDonalds, Nu!" Det var Scooter som ropade. Jag sprang iväg till honom och sedan åkte vi och några från crewet till McDonalds.


Väl framme beställde jag en Cheeseburgare, Chicken Nuggets och en sprite. "Aw C'mon, få se ett leende! Du verkar nere, showen var ju grym!" sa Ryan och tittade på mig. Jag ryckte på axlarna och svarade med ett "Tänker bara."
"Du verkar ha djupa tankar, tjejer kan jag gissa på?" Carin skrattade. Som om hon kunde läsa av mig. Jag suckade och tog en tugga av cheeseburgaren. "Kom igen! Tell us" Ryan såg ut som om han varit med i en storm. Hans hår stod rakt upp och det såg inte speciellt snyggt ut. Kenny lutade sig tillbaka och tog en tugga av sin Big Mac. "Alltså, the one less lonely girl vi hade ikväll, vem är hon?" Frågade jag och såg på de andra. Ryan lyfte på ögonbrynen och skrattade. "Lycka till med att hitta henne" skrattade Scooter. Den ända som inte skrattade var Carin, hon log mot mig, "Om du verkligen vill se henne igen, får vi väl försöka se till att det händer. Är det meningen att ni ska träffas så är det de" sa hon. Jag log.


Tre dagar senare hade ingen sagt ett ord om The One Less Lonely Girl'n. Jag satt med ögonen stirrade på datorskärmen. Försökte hitta henne, om hon fanns där. Jag ville bara få se henne igen. Men såklart var det hopplöst att försöka hitta henne på twitter, för det första visste jag inte om hon hade twitter, för det andra får jag för många meddelanden för att försöka hitta en enda tjej, hon kanske inte ens hade skrivit till mig. Det kanske inte äns var värt det, kanske borde jag strunta i det här och gå vidare med mitt liv.

Samtidigt i en annan del av USA fortsattes en flickas liv.
Hon såg på sitt lås, det var trasigt, hela låset var som borta. "Får ta och fixa hit vaktmästarn" sa hon lutade sig mot sitt skåp bredvid sina två vänner, Angelica och Payton. Ett gäng med tjejer stannade upp bredvid dem och ena tjejen, Cecile vände sig mot henne. "Aha det är du som är The One Less Lonely Girl'n, har jag rätt eller har jag?" Sa Cecile. "Yes, de är jag" sa hon och log. Hon kunde inte låta bli att rodna lite. Den där kvällen var speciell, för tre dagar sedan satt hon där på pallen och såg in i JB's ögon. "Trevligt för dig" sa Cecile lite otrevligt. "Ja, faktiskt" Svarade hon och skrattade lite smått för sig själv. "Men Men, du lär ju aldrig se han igen. Hade han velat ha dig skulle han ju bett dig att stanna." Snäste hon. Hon svarade inte utan tittade nu ner i golvet, för hon förstod att det antagligen var sant. "Har jag berättat att jag kanske ska träffa Justin? Jo det är så att min mamma jobbar som fotograf och ska till Colorado för att fota honom. Så då får jag följa med. Kul va?" Sa hon och log. "Jättetrevligt" svarade hon och sedan försvann tjejerna med ett leende. "Asså what? Vad är det för fel på Cecile igentligen?!" sa Angelica. Hon och Payton skakade på huvudet, "Ingen jävla aning..." Svarade de. Hon satt i sitt headset i öronen och satt på musiken. Samtidigt funderade hon på vad Cecile hade sagt.

---

                  Önskningar fanns att jag skulle fortsätta med denhära novellen så jag gör det.
                  Och vad tror ni, kommer Justin hitta henne? ♥